1. Sången om hygglot Hugo och Kata Dalström
Folkets agitator Kata Dalström var på väg till ett anförande utanför Skellefteå. När hon inte fick plats på färjan dit, klev gentlemannen Hugo av och gav henne sin plats.
Kata
Höj era röster, ja res er upp och sjung!
Berättare
Hygglot Hugo Landström satt och läste tidningen
där läste han om agitatorn Kata.
Hon var en mäktig sosse, huvudvärk för vissa män
och retare av mången rik ragata.
Nu var hon här i stan
och här var hennes plan:
Kata
Höj era röster, ja res er upp och sjung
ni förbisedda hjältar uti Sverige
höj era röster, den fattige blir kung
och har en vilja som försätter berg.
E man en kapitalist känns det obehagligt, visst
när marken under en har börjat skälva.
Men höj era röster, nu är vi där till sist
när folket kräver rätten till sig själva!
Berättare
Hygglot Hugo Landström stod på färjan i till stan
han skulle höra Kata Dalström prata.
Det var en väldig trängsel utav kvinnor, män och barn
men där fanns inte plats för någon Kata.
Men då tog Hugo sats: ”Fru Dalström får min plats!”
Kata
Tack!
Höj era röster, ja res er upp och sjung
ni förbisedda hjältar uti Sverige
höj era röster, den fattige blir kung
och har en vilja som försätter berg.
E man en kapitalist känns det obehagligt, visst
när marken under en har börjat skälva.
Men höj era röster, nu är vi där till sist
när folket kräver rätten till sig själva!
Berättare
Hygglot Hugo Landström tog sin cykel sen och stack
men färden runt kring fjärden var en lång en.
Han cykla’ som en dåre för att höra Katas snack
och om han hann förtäljer inte sången.
Men Kata fick ta ton, och Hugo fick motion!
Kata
Höj era röster, ja res er upp och sjung
ni förbisedda hjältar uti Sverige
höj era röster, den fattige blir kung
och har en vilja som försätter berg.
E man en kapitalist känns det obehagligt, visst
när marken under en har börjat skälva.
Men höj era röster, nu är vi där till sist
när folket kräver rätten till sig själva!
2. Gunnar i gröten
I Sörmjöle blev det dramatik när Gunnar (som egentligen hette Johan) skulle komma ut. Pojken föddes livlös men förlossningen var inte över – ett barn till var på väg. Pojken sattes i en grötskål, högt upp på spiselkransen där han efter ett tag vaknade till liv.
I fattigaste Sverige året arton sjutti’fem
där låg en tapper torparfru och födde i sitt hem.
Hon krigade och krystade och tjöt för liv och lem
och födde Gunnar i gröten.
Och jordemor sprang hit och dit till mammans stånk och stök,
en djupt bekymrad pappa av och an på golvet strök.
Och alla var dom spända för nu väntades besök
av lille Gunnar i gröten.
När Gunnar väl kom ut var han så tyst ett barn kan bli,
han hade blivit dödfödd, en sån faslig tragedi.
Dom hittade en skål med gröt och la honom däri,
så blev han Gunnar i gröten.
Men Herren Gud i himlen gör i sanning som han vill
för ut ur mammas mage var på väg en unge till.
Och ensam där i hörnet så förgäten tyst och still
låg lille Gunnar i gröten.
Och köket bara ekade av mammans höga tjut.
Hon jämra’ sig och ropa’ ”när ska pinan få ett slut?”
Då med en sista kraftansträngning
klämde hon och ut kom lille Einar, en söt en.
Då hördes där från hörnet små, små barnaskrik minsann
Försiktigt och förundrat smög sig pappan sakta fram.
Och där i skålens botten låg en sprattlig liten man.
Det var ju Gunnar i gröten!
Det var en liten pilt som låg så aningslöst naiv,
oändligt älskad innan han ens tatt sitt första kliv.
Till skålen blev han buren och i skålen fick liv.
Det var ju Gunnar i gröten!
Det blev ett riktigt kramkalas och jubelrop, javisst.
Och med sin bror i mammas famn låg Gunnar så till sist.
”Välkommen du till livet, du jag trodde att jag mist!
Min lille Gunnar i gröten!”
Och Gunnar levde länge, gnodde på och höll sig mätt.
Och värna’ om sin hustru, sina barn och hemmanet.
Och lycklig intill slutet, fast det inte börja’ lätt
för lille Gunnar i gröten.
Ja, så kan livet slumpa sig och så kan livet va’
att det som inte tycks bli alls kan också bli nåt bra
och komma ur en skål med gröt, så skål och hipp hurra
för våran Gunnar…
Hurra för Gunnar, hipp hurra för Gunnar.
Hurra för Gunnar, hipp hurra för Gunnar.
Hurra för Gunnar, hipp hurra för Gunnar.
Hurra för Gunnar, hipp hurra för Gunnar i gröten.
Skål för Gunnar och gröt!
3. Syster Gerd
Ella föddes i Sävast i en svår tid. Lillasyter Gerd föddes 15 år senare och då hade vindarna vänt: Gerd fick en helt annorlunda uppväxt, i samma hem, i samma familj.
Du syster Gerd, som vuxit upp i en annan värld
en värld utan svält, utan världskrig och fasor.
Du syster Gerd, som aldrig var’t mager och undernärd
som aldrig fått gå trött i paltiga trasor.
Du vet, du fick en syster, en bror från en tid som var svår
själv så fick jag lov att bli vuxen vid tolv fyllda år.
Men numera har jag förstått att all den kärlek du fått
du syster Gerd, den va’ du värd.
Du syster Gerd, som vuxit upp i en annan värld
som aldrig fått se åkrar torra och brända.
Du syster Gerd, som aldrig var’t utarmad, tom och tärd
och på femton år kan en hel massa hända.
Du vet du fick en syster, en bror, en familj som förstod.
Själv såg jag min barndom förrinna i gråt, svett och blod
och fast jag med avundsjuk blick såg all den trygghet du fick
du syster Gerd, kram och god färd.
Du syster Gerd, som vuxit upp i en annan värld
jag skriver det här på min ålderdoms dagar.
Syster du vet, med åren kommer en ensamhet
och nu i en tid långt från skrikande magar
då vet du att dom saker jag gjort, inget var illa men’t
och jag ville säga det nu, innan det är för sent:
fastän vi fick slita och gno, all världens kärlek och ro
du syster Gerd, den är du värd.
Du syster Gerd, som vuxit upp i en annan värld.
4. Huset borti vägen
Ellas pappa Axel emigrerade från Sävast till Kanada när hon var liten. Förhoppningen var att han skulle tjäna ihop nog med pengar för att familjen skulle kunna följa efter. Tillvaron i det nya landet visade sig dock vara svår även den. Till slut blev livet i Sävast lättare och Axel vände hem igen.
Greetings och godda’ från Nordamerikas land
här kommer brevet från den slagne hjälten.
Han som skulle rädda er från armodets rand
från eländet och missväxten och svälten.
Men hej du vet hur det är, ingen vet var, hur och när
livet sen väjer, och nu säger jag så här:
Jag kommer hem till er nu, till mina barn, min älskade fru
med historier i bagaget – det vill jag lova.
och efter fem långa år vet jag nog tiden satt sina spår
tell me, jag är benägen om svar: Står huset borti vägen än kvar?
Det har varit tufft i Nordamerikas land
nu är jag ganska fattig, tärd och sliten.
Och fast vi har knutit många bra vänskapsband
har många av oss hemfallit åt spriten.
För hej du vet hur det är, inget vet var, hur och när
livet sen väjer och nu säger jag så här:
Jag kommer hem till er nu, till mina barn, min älskade fru
med historier i bagaget – det vill jag lova.
och efter fem långa år vet jag nog tiden satt sina spår
tell me, jag är benägen om svar: Står huset borti vägen än kvar?
Det var aldrig nån picknick här, och jo jag vet
jag skulle finna oss nånstans att bo.
Men i livet krävs alltid flexibilitet
så my sweet love I’m coming home to you.
Morsning och good bye till Nordamerikas land
Vancouver city och till Kingsbree garden.
Över blå Atlanten sträcker jag ut min hand
och hoppas väldigt ödmjukt att du tar den.
Och när jag kommer till dig
står du och väntar på mig?
Annars kan skeppet likaväl förlora sig.
Jag kommer hem till er nu, till mina barn, min älskade fru
med historier i bagaget – det vill jag lova.
och efter fem långa år vet jag nog tiden satt sina spår
tell me, jag är benägen om svar: Står huset borti vägen än kvar?
Klar!
5. Solen värmer inte här
På 1910-talet utvandrade många Kiruna-bor till Brasilien i hopp om ett gott liv som jordbrukare. Förutsättningarna där för jordbruk visade sig dock vara mycket dåliga och 2 år senare skickade svenska staten räddningsskepp som de flesta svenska utvandrare som fortfarande levde valde att åka med hem.
Solen värmer inte här
aldrig mera denna jord.
Kanske lämnar vi den bakom oss
när vi alla klev ombord.
Det var efter strejkens år,
som vi fatta’ vårt beslut
utan kläder, mat och hygglig lön
utan enkla vägar ut.
Men så plötsligt kom ett brev
om ett land i överflöd
om ett rikt och bördigt paradis
och på träden växte bröd.
Det var bara fantasi
en naiv dröm om nåt gott.
Och den drömmen har nu slukats upp
utav sandmygg, orm och knott.
Om någon hör mig där på andra sidan av den ocean
vi färdats på för inte längesen
ber jag, inte för mig själv, för kärleks skull, för våra barn:
Kan någon hjälpa oss att komma hem?
Våren -10 kom vi hit
i en dödens karavan
trötta, hungriga och febriga
genom störtflod och orkan.
Alla löften som de gav
de var bara en schimär.
Och nu ber jag: Ta oss härifrån
för solen värmer inte här.
Nu ber jag, Herren Gud i himlen där så allsmäktig och god
som hjälpte mig att korsa detta hav
ber jag dig, Herren Gud i himlen ge mig styrka, kraft och mod
ja, samma mod som när jag gav mig av.
Inga skatter, inget guld
önskar jag, men frid och ro
till min man och mina två små barn
och en dräglig plats att bo.
Varje morgon, varje dag
ska jag tjäna dig, jag svär.
Varje kväll när solen sänker sig
för solen värmer inte här.
6. De trasiga isarnas natt
Om sonen som aldrig kom hem, en familjeberättelse från Sandnäset vid Luleälven.
Nu faller snön ner,
fjäderlätt, mjuk och ohejdbar
på gården över redskapsskjul och gran.
Inne i köket sitter en syster, mor och far
och väntar där på Bengt som var’t i stan.
”Du, han borde va’ här nu.”
Och de väntade länge men aldrig han kom
hans pappa teg stum där han satt.
Och nu i alla dar ska man minnas det som
de trasiga isarnas natt.
Han är en bra man
drygt tretti’ år med starka ben
förnöjsam, egensinnig och rejäl.
Flitig och sparsam
men han har aldrig varit sen
och är alltid lika mån om barnens väl.
”Du, han borde va’ här nu.”
Och de väntade länge men aldrig han kom
de såg bara grannbondens katt.
Och nu i alla dar ska man minnas det som
de trasiga isarnas natt.
Vintern är vacker
stilla när klockorna slår två
i Sverige, en ny fredag i advent.
Fullmånen lyser
finns inget alls som tyder på
att något gräsligt, något fasansfullt har hänt.
Spegelblank ligger fjärden.
Och de väntade länge men aldrig han kom
hans pappa teg stum där han satt.
Och nu i alla dar ska man minnas det som
de trasiga isarnas natt.
Lovar, ingen har någonsin sörjt mer än dem
de trasiga isarnas natt.
7. El i Ullatti
När Asta var barn såg hon elektriciteten komma till Ullatti. Hon såg också hur familjens slitiga liv långsamt blev enklare och enklare, mycket tack vare elen.
Mamma har lagt fram en pläd på farstubron
pappa skottar snö för snart ska vi gå.
Bjällerklang och lyktor i en procession
det är något nytt vi ska titta på.
Och hur alla minnen ifrån kärva dagar
syns i ett helt nytt ljus:
Det är el i Ullatti vid julen
jul i Ullatti, minsann!
Däri en vinter mörk och kulen
tusen julelampor brann.
El i Ullatti vid julen
jul i Ullatti med el.
Där mellan stugorna och skjulen
under stjärnorna
inunder nattens himlaspel.
Vi har jobbat hårt för maten på vårt bord
–slitit bakom plog och hässja och rep
som i mörkret gick vi där på golv av jord –
kanske mera än vi nånsin begrep.
Nu med alla minnen ifrån kärva dagar
emot en helt ny tid!
Det är el i Ullatti vid julen
jul i Ullatti, minsann!
Däri en vinter mörk och kulen
tusen julelampor brann.
El i Ullatti vid julen
jul i Ullatti med el.
Där mellan stugorna och skjulen
under stjärnorna
inunder nattens himlaspel.
Och jag sitter länge kvar
där på en sten vid mor och far,
ser husen tändas ett och ett
– om farmor hade sett!
Räven raskar i en ring
och bygdens barn står runtomkring,
med mössan muntert viftande
och lutfisken på lut.
Tänk att den kom till slut!
Det är el i Ullatti vid julen
jul i Ullatti, minsann!
Däri en vinter mörk och kulen
tusen julelampor brann.
El i Ullatti vid julen
jul i Ullatti med el.
Där mellan stugorna och skjulen
under stjärnorna
inunder nattens himlaspel.
8. Elle
År 1924/1925 tvångsförlyttade staten Ristiinná. Men hennes nyligt födda barn blev kvar. Tre år senare kunde pappa Ándom Ovllá hämta hem då treåriga Elle, som vid det laget varken känner igen föräldrarna eller förstår deras språk.
Herrarna flytta’ oss hit
tre långa år så fattades du mig
en främling är jag som mor.
Alla de mörka nätter som vi har fått vandra
alla de mörka nätter, skilda från varandra.
Alla de mörka nätter, aldrig var dom för vårt bästa.
Alla vi bär på smärtan, alla vi bär på såren
alla vi bär på ilskan över dom där åren
minnen och rotlösheten kväver oss och våra nästa.
Herrarna drev oss isär
vidder och vyer stal de ifrån oss
det hem som vi håller kärt.
Alla de mörka nätter som vi har fått vandra
alla de mörka nätter, skilda från varandra.
Alla de mörka nätter, aldrig var de för vårt bästa.
Alla de vackra blomster drog de med sin rot loss
Alla de oförrätter, vad de gjorde mot oss
– kommer de att berättas? Här i livet eller nästa?
Här är min vaggsång till dig
du har ett hem här i mig.
Jag är så glad att du kommit hit till mig, min vän.
Ändå, de år som passera’, får vi aldrig mera igen!
Alla de mörka nätter som vi har fått vandra
alla de mörka nätter, skilda från varandra.
Alla de mörka nätter, aldrig var dom för vårt bästa.
Alla de vackra blomster drog dom med sin rot loss.
Alla de oförrätter, vad dom gjorde mot oss
– alla de ska berättas, här i livet och i nästa.
De ska berättas!
9. De brusande älvarnas sång
Sedan århundraden fiskar tornedalningarna sik med hål i Torne älv, från generation till generationen har traditionen vandrat vidare.
Toivonen rullade dan’s första snus
gick på passet nån gång vid tre.
Morgonen disig och stilla
och inte en själ vart man kunde se.
Farsan, han väckte mig tidigt den dan
sa ”min son, det är dags att gå
greppa din håv, kom följ med mig
för jag vet en bra plats där vi kan stå.”
Först var det Pirriniska
sen var det Lahenleuka.
Strömmen är strid här
där framtiden är.
”Här hör du hemma min son
och som forsarnas dån
som en flod rinner blodet i dig.
Nu genom välstånd och krig
ringlar din eviga stig.
Den som vi gått en gång
till de brusande älvarnas sång.”
Kari och jag var de yngsta på pass
första sommaren vi drog ut.
Håven som krusade ytan
på flytande farleden söderut.
Början av juli gav god fisketur
jag tror säkert vi fick ett ton.
Farsan han visa’ sin hemliga sten
men där väntade redan nån.
Först var det Karinhäntä
sen var det Nälkäkivi.
Stranden är vid här
där framtiden är.
”Här hör du hemma min son
och som forsarnas dån
som en flod rinner blodet i dig.
Nu genom mödor och slit
leder dig strömmarna hit
till en ljus soluppgång
och de brusande älvarnas sång.”
Det är nu längesen farsan gick bort
och jag tänker nån gång ibland
på alla krokiga ryggar
som bidat sin tid där vid älvens rand.
Och när jag nu med min egen familj
går upp tidigt i gryningen
gör vi det då till det sällsamma ljud
och det ljudet är samma än.
Först var det Karinhäntä
sen var det Nälkäkivi.
Strömmen är strid här
där framtiden är.
”Här hör du hemma min son
och som forsarnas dån
som en flod rinner blodet i dig.
Nu genom välstånd och krig
ringlar din eviga stig.
Den som vi gått en gång
till de brusande älvarnas sång.”
10. På andra sidan myren
På 1910-talet träffades Oskar och Berta på en myr utanför Boden. Och blev blixtförälskade. Men ännu var de för unga, så de bestämde att de skulle mötas på samma plats när tiden väl var mogen.
Oskar
Jag minns en söndag i augusti
jag var väl kanske 17 år.
Jag hade packat konten på min rygg
den eftermidda’n vi sprang på varann
däri ett hjortronsnår.
Berta
Du var den vackraste jag träffat
välklädd med kepsen lätt på sne.
Du sa ”Jag vet en hemlig plats i skogens bryn
där ingenting kan störa oss.
Följ med så får du se!”
Oskar & Berta
Och det var som en saga
en dröm för längesen.
Som en ljuvlig kärlekssaga
där mitt i sommaren.
Jamen ändå, vem kan säga vart man hamnar
och vart livets vägar sen styr en?
Men jag vet en dag möts vi du och jag
på andra sidan myren.
Oskar
Vi tog en smörgås där på berget
satt kvar tills kvällen blivit sen.
Vi tog min gamla kniv och rista’ in varandras förnamn
på en bit av bark och täckte den med sten.
Berta
Vi lova’ att vi skulle träffas
på samma plats, vid samma snår,
när tiden väl var mogen. Och vi drog en längtans suck
”adjö min finaste, vi möts om några år”.
Oskar & Berta
Och det var som en saga
en dröm för längesen.
Som en ljuvlig kärlekssaga
där mitt i sommaren.
Jamen ändå, vet att drömmen sköljs så lätt bort
av allt slit och vardagsbestyren.
Men en vacker dag, möts vi du och jag
på andra sidan myren.
Berta
Men det gick fortare än väntat
och livet blev väl som det blev.
Och medan åren gick och vi blev äldre
blev det glesare och glesare emellan varje brev.
Oskar
Du fick en man och två små döttrar
och jag tror säkert det gick bra.
Oskar & Berta
Men där vid Tällbergkällans klara vatten
i ett stenrös, på en bit av bark
står namnen än idag.
Och det var som en saga
en dröm för längesen.
Som en ljuvlig kärlekssaga
där mitt i sommaren.
Jamen ändå, vem kan säga vart man hamnar
och vart livets vägar sen styr en?
Men jag vet en dag möts vi du och jag
på andra sidan myren.
Det var så vi sa: ”hejdå, vi ses en dag
på andra sidan myren”.
11. Hillevis namnsdagstantkalas
På Järnvägsgatan i 30-talets Kiruna firade hemmafruarna varandra på namnsdagarna. Då klädde de ut sig och livade upp tillvaron tillsammans… Se även musikvideon Hillevis namnsdagstantkalas!
Tiden går så långsamt här i hemmets lugna vrå
medan man går här som ett lik och viker tvätten.
Dagarna är gråa, och vad ska man hitta på
mer än att natta barn och skura toaletten?
Och bädda sängen. Och torka damm och plocka lus
det får man göra som en duktig hemmafru.
Vänner, i längden kan det mest ombonade hus
lätt bli till rena rama fånganstalten ju.
Till kvart över sju, vart ska väl en fru ta vägen nu?
Jo! kom till Hillevis namnsdagstantkalas
kliv in i hennes kök och spöka ut dig till nåt underligt.
Det blir kul och ett riktigt taberas
full rulle bland kastrullerna och inlagd sill.
Se där på fru From
hon fuktar sin gom
se fru Ingalill verkar aldrig vilja åka hem.
Se där på fru Ås, hon smörjer sitt krås
alltmedan hon rör i grytan om och bryner smöret.
Förrätt!
Kom till Hillevis namnsdagstantkalas
hos damerna på Järnvägsgatan 5!
Ensam i min bunker medan solen sjunker ner
har jag funderat både en och flera gånger
att det här i livet måste finnas något mer
än bara troget tvätta makens tygkalsonger.
Och gud i sängen, när maken varit på galej
det ska man vara som en duktig hemmafru.
Vänner, i längden finner jag aldrig nånsin mig
som vardagsträl tills själva själen gått itu.
Till kvart över sju, vart ska väl en fru ta vägen nu?
Du! Kom till Hillevis namnsdagstantkalas
kliv in i hennes kök och spöka ut dig till nåt underligt.
Det blir kul och ett riktigt taberas
full rulle bland kastrullerna och inlagd sill.
Se där på fru Huss
hon svänger sin stuss
se fru Ingalill verkar aldrig vilja åka hem.
Se där på fru Haak, hon skakar sin bak
alltmedan hon rör i grytan om tills hon får armsvett.
Varmrätt!
Kom till Hillevis namnsdagstantkalas
hos damerna på Järnvägsgatan 5!
Så när du fastnat i din roll
och det är tråkigt vart du än vänder dig om.
När du vill ha ett uppehåll
en liten fin och festlig påminnelse om
att du är en riktigt kompis
en som tuggar på där i det grå
det ska vi fasen ändra på.
Så: Kom till Hillevis namnsdagstantkalas
kliv in i hennes kök och spöka ut dig till nåt underligt.
Det blir kul och ett riktigt taberas
full rulle bland kastrullerna och inlagd sill.
Se där på fru From
hon fuktar sin gom
se fru Ingalill verkar aldrig vilja åka hem.
Se där på fru Ås, hon smörjer sitt krås
tillsammans med de som är som de vill va’ egentligen.
Kom till Hillevis namnsdagstantkalas
hos damerna på Järnvägsgatan 5!
12. Lina från Selet
I domstolsprotokoll från 1700-talet står det bland annat om en kvinna som dömdes till fängelse för att ha burit en sidenhätta i kyrkan. Det var mot överflödsförordningen som kungen infört i syfte att göra skillnad på folk från olika samhällsklasser.
Hör upp, nu alla, för nu ska jag berätta
om Lina från Selet, en försigkommen tjej
för hon hade sparat och köpt sig en ny hätta
som passa’ för henne, men inte makten nej
För vet att det var under dagarna när Sverige var som stängt
och det fanns inget utrymme i svenska folkets tro
för en sån som hon, en enkel kvinna som var tänkt
att gneta och att gno.
Här är skrivelsen:
”Alla kvinnor och karlar, fattig som förmögen, de har sin plats.
Ära de som bevarar alla dessa mönster, de gränser som satts
ja, alla vet sin plats.”
Lina, från Selet, hon levde på den tiden
då kungen var makten och mänskorna var små
när hon kom till mässan, i hättan utav siden
då var det som själva Hin Håle klivit på.
För vet att det var under dagarna med lagar och förbud
och det fanns inget utrymme i svenska folkets sfär
och det var din skyldighet, för andra, inför Gud
att bliva den du är.
Här är skrivelsen:
”Alla kvinnor och karlar, fattig som förmögen, de har sin plats.
Ära de som bevarar alla dessa mönster, de gränser som satts
ja, alla vet sin plats.”
Lina från Selet blev anhållen den natten
en till utav många i Sveriges långa land
hon sitter i cellen med mögligt bröd och vatten
men inuti fickan där knyter hon sin hand.
Hon säger:
“Vad än det nu blir av mig så ekar det en sång
i skog och över markerna i svenska folkets hem.
Låt den bli en anmodan att det som hänt en gång
får aldrig ske igen.”
Här är skrivelsen:
Alla, fler än man anar, går vi runt och drömmer, kvinnor som män.
Ära de som utmanar och med sina bästa dansar de sen
bredvid Gud i himmelen.
Hättan av för dem!
13. Överallt och hela tiden
Så har vi nått slutet på vår lilla odyssé
genom tidens dunkla dimridå.
Vad för gruvligt konstigt, ofattbart som nu ska ske
är det upp till oss att hitta på.
För ingen anar vad som händer sen ju
och det finns mod och fria tankar ännu.
Men nu, när vi går tillsammans, mot en ny och okänd dag
en som tyst och obemärkt smyger förbi en
kan vi nog alla enas: såna som just du och jag
har det funnits överallt och hela tiden.
Och visst kan man skratta åt en gammal anekdot
med en axelryckning om man vill.
Det är ren historia, ingenting att göra åt.
Chansen finns, det händer en gång till.
För ingen anar vad som händer sen ju
och det finns hopp och nya löften ännu.
Men nu, när vi går tillsammans, mot en ny och okänd dag
en som tyst och obemärkt smyger förbi en
kan vi nog alla enas: såna som just du och jag
har det funnits överallt och hela tiden.
Livet är ett gytter utav sorg och eufori
gråa dagar och små vackra ting.
Där kan alla mänskor, ganska lika inuti
formas utav gyttret runtomkring.
Är kanske inte lätt att lita på nu
men glömda, vackra skatter kan vi nå ju.
Så nu, när vi går tillsammans, mot en ny och okänd dag,
en som tyst och obemärkt smyger förbi en,
kan vi nog alla enas: såna som just du och jag
har det funnits överallt och hela tiden.
14. Annys stuga
Minnet av mormors syster Anny lever kvar, fastän hon och hennes stuga inte finns kvar idag.
Jag vet ett ställe under björkens sus
framför en skog vid en glänta
där finns för den som söker skratt och bus
tonvis med skatter att hämta.
Där finns en koja och en farstukvist
inne där hemma bor damen
hon som vet livet då och då helt visst
kväver och kräver en kram.
Men vet du:
Hej du är välkommen till Annys stuga
där blir var människa lycklig och säll.
Hej du och välkommen till Annys stuga
kom och ta en karamell.
Vet du aldrig att livet och du själv kan duga
finns det ett gömställe, tro’t om du vill.
Då är du välkommen till Annys stuga
där också den minsta själ räcker till.’
Jag vet ett ställe under björkens sus
där allting deppigt kan vända.
Tryggt mellan träden står ett litet hus
där allt det stora kan hända.
Där finns en källa och en magisk brunn
troll och pirater i skogen.
Där får man värme och en mättad mun
stunder då man har fått nog.
Men vet du:
Hej du är välkommen till Annys stuga
där blir var människa lycklig och säll.
Hej du och välkommen till Annys stuga
kom och ta en karamell.
Vet du aldrig att livet och du själv kan duga
finns det ett gömställe, tro’t om du vill.
Då är du välkommen till Annys stuga
där också den minsta själ räcker till.
Jag vet ett ställe under björkens sus
men som det är här i livet:
allt som finns kvar nu är en fläck med grus
nu är det borta och rivet.
Men om det händer att jag söker tröst
far jag tillbaka i drömmen.
Där kan jag höra hur en vänlig röst
ropar så lycklig och öm:
”Men vet du: Hej du är välkommen till Annys stuga
där blir var människa lycklig och säll.
Hej du och välkommen till Annys stuga
kom och ta en karamell.
Vet du aldrig att livet och du själv kan duga
finns det ett gömställe, tro’t om du vill.
Då är du välkommen till Annys stuga
där också den minsta själ räcker till.
Titta in när du vill.”